This post is also available in: Suomi (Finska) English (Engelska)

  • Alasuutari V. ( 2021). Suru sateenkaaren päässä. surut.fi
  • Alasuutari V. (2020) Death at the end of the Rainbow. Rethinking Queer Kinsip, Rituals Remembrace at the Finnish culture of Death. Turun yliopisto. Humanoria. Turku
  • Alasuutari, V. (2018). Kuolema sateenkaaren päässä. Ilmiö – Sosiologinen media kaikille.
    Julkaistu 4.11.2018. ilmiomedia.fi
  • Bristowe, K., Marshall, S., & Harding, R. (2016). The bereavement experiences of lesbian, gay, bisexual and/or trans people who have lost a partner: A systematic review, the matic synthesis and modelling of the literature. Palliative Medicine, 30(8), 730–744. doi:10.1177/0269216316634601
  • Castaneda, A.; Mäki-Opas, J.; Jokela, S.; Kivi, N.; Lähteenmäki, M.; Miettinen, T.; Nieminen, S.; Santalahti, P. (2018) Pakolaisten mielenterveyden tukeminen Suomessa : PALOMA-käsikirja
  • Castaneda A. Suru ja kulttuurinen moninaisuus. Pdf-tiedosto
  • Curtin, Nancy, and Mary Garrison. “‘She Was More Than a Friend’: Clinical Intervention Strategies for Effectively Addressing Disenfranchised Grief Issues for Same-Sex Couples.” Journal of gay & lesbian social services 30.3 (2018): 261–281. Web.
  • Doka, K. J. (1989). Disenfranchised grief. In K. J. Doka (Ed.), Disenfranchised grief: Recognizing the hidden sorrow (pp. 3–11). Lexington, MA: Lexington Books
  • Sumiala, J. 2020. Mediasuru – kenen elämällä on väliä? Teoksessa Lahti, T. (toim.). Suru. Helsinki. Duodecim, 34-44
  • Surun monimuotoisuus työpaja 17.5.2021. Asiantuntiat: Aho A L., Alasuutari V., Grönfors J., Hagman-Kiuru R., Kalajanniska S., Kuusisto A-K., Lehtovirta E., Moring A., Nieminen S., Novitsky A., Nuutinen K., Uittomäki S., Vainioinen P.
  • Keskinen, N.; Kaunonen, M.; Aho, AL, 2019. How Loved Ones Express Grief After the Death of a Child by Sharing Photographs on Facebook. Yhteiskuntatieteiden tiedekunta – Faculty of Social SciencesJournal of Loss and Trauma 24 7. 609-624
  • Duedecimlehti.fi ja Setan Sateenkaarisanastoa.
  • Lohi, J. 2021. Tuntui, että oli joku konkreettinen juttu mitä sai pitää sylissä. Muistoesineiden tehtävät äidin ja kohtuun kuolleen lapsen välisessä kiintymyssuhteessa. Helsingin yliopisto, Teologinen tiedekunta.

Vad innebär sorgens mångsidighet?

Anna aikaasi. Surevan kohtaaminen -hankkeen kuvitusta.Organisationerna bakom projektet Surevan kohtaaminen, (Meeting a Bereaved Person) project, Käpy Barndödsfamiljerna rf, Nuoret lesket ry, Surunauha ry och Huoma ry stöder själva sörjande på ett mångsidigt sätt och poängterar att döden kan beröra en i vilket livsskede som helst och vemsomhelst. Även dödsorsakerna kan vara många olika.

Vid bemötande av den sörjande är det viktigaste för den professionella att bemöta den sörjande som en individ. Det är dock bra för den professionella att vara medvetna om vissa förhandsantaganden som kan påverka bemötandet. Bemötandet påverkas alltid av såväl individuella som kulturella egenskaper. Då man bemöter en individ kan man inte utgå från kulturella förhandsantaganden, men det är bra att vara medveten om dem i en viss mån. Sorgens mångsidighet behandlas nu från den kulturella mångfaldens och regnbågsbefolkningens perspektiv.

Det är viktigt att man ger den sörjande utrymme att berätta om sig själv och sina förhållanden på det sätt och i den utsträckning denne önskar, och att man inte gör normativa antaganden. Minoritetsrepresentanten kan uppleva minoritetsstress, om tidigare bemötanden varit osakliga, konstiga eller heteronormativa. Mångsidigheten kan även vara förenad med människoförhållanden, då förhållanden sträcker sig längre än till den normativa kärnfamiljen eller till den närstående som står angiven i patientjournaler. Ofta behöver den sörjande få sin sorg legitimerad, dvs bekräftad, att man har rätt till sin sorg oavsett vilket förhållande man hade till den avlidna och att det egna sättet att sörja är rätt. Det är också viktigt att legitimera att alla inte sörjer med samma intensitet och att olika familjemedlemmar kan ha olika känslor av sorg.

Vad bör man beakta i regnbågssorg? Förluster i regnbågsförhållanden

Även om den allmänna stämningen förändrats mycket under de senaste decennierna, är det fortfarande inte nödvändigtvis enkelt att leva i en sexual- eller könsminoritet. Regnbågsbefolkningen kan välja att låta bli att använda vissa tjänster, även då dessa tjänster skulle behövas, av rädsla att bli diskriminerade. Om man tidigare mött diskriminering, kan det vara svårt att berätta om den egna situationen gällande familj och parförhållanden. Nedsättande kommentarer om den egna familjeformen kan göra det svårt för personen att lita på att den professionella är på den sörjandes sida. Tröskeln att söka hjälp kan vara hög. I tjänsterna bör det tas fram att de är öppna för alla sörjande och man bör säkerställa att man beaktar människornas och människoförhållandenas mångsidighet. För närvarande finns det inte särskilda stödtjänster som endast är riktade till regnbågsbefolkningen.

I mötet med en sörjande ur regnbågsbefolkningen vore det bra om den professionella var medveten om att den sörjande kan uppleva att dennes sorg blir förminskad och förbisedd. Även om minoriteters situation i vårt samhälle har förbättrats, härskar fortfarande en heteronormativ kultur som kan få minoriteterna att känna sig utanför. Känslan av att sorgen inte är berättigad eller inte får uttryckas kan eventuellt också stärkas av att förhållandet till den avlidna inte lagligen erkänns eller inte accepteras inom den egna familjen. För regnbågsbefolkningen sätts många betydande människoförhållanden ofta utanför det som lagligen erkänns. Som exempel kan nämnas vänskapsförhållanden, vald familj, förhållanden till före detta partners, barn till partner vilka inte adopterats och förhållanden som utmanar den traditionella parförhållandemodellen. Samma gäller för samkönade pars förhållanden, som slutar på grund av partnerns död innan lagändringar som möjliggör officiell kungörelse av förhållandet gjorts, eller förhållanden som inte har kungjorts officiellt.

Den professionella bör prata om den sörjandes och den avlidnas förhållande på samma sätt som den sörjande pratar, dvs kalla förhållandet vid dess rätta namn. Till exempel då man pratar med en änka, ska man prata om make, eftersom det är fel att prata om en kompis eller vän och det förminskar den sörjandes och avlidnas förhållande. Då skulle den professionella bekräfta känslan av att inte få uttrycka sorgen/att sorgen inte är berättigad. Det är av väsentlig betydelse att den professionella noterar det språkbruk som den sörjande använder och själv använder likadana uttryck.

Den professionella måste undersöka sina egna attityder och bemöta den sörjande som en individ. Den professionella måste visa att förhållandet, den sörjande själv och dennes sorg är accepterade. Det kan även uppstå problem i bemötandet från andra som sörjer den avlidna, till exempel då den avlidnas andra närstående inte erkänner förhållandet mellan den avlidna och den sörjande samt den sorg som orsakats av förlusten.

Ibland kan ett dödsfall tvinga regnbågspersonen att komma ut ur skåpet i olika situationer för att bli sedd, hörd och för att få det stöd som behövs. På grund av de normativa antaganden som är förhärskande i samhället är det en kontinuerlig process att komma ut ur skåpet. Även de regnbågspersoner som lever sitt liv öppet, måste dryfta i mötet med en professionell hur de ska berätta om sig själva och sin situation. Det tillför ytterligare en sak att dryfta i mitten av sorgen.

Präster och församlingar erbjuder inte neutralt stöd i sorgen till regnbågsbefolkningen på grund av institutionell representation och historiska spänningar. Många har också kunnat skriva ut sig ur kyrkan på grund av diskriminering. De stödtjänster som erbjuds till den sörjande kan handla om kyrkliga stödgrupper, där deltagande kan innebära osynlig eller synlig spänning. En prästs närvaro kan öppna upp tidigare smärtsamma upplevelser av diskriminering hos den sörjande regnbågspersonen. Å andra sidan kan den acceptans som kyrkan och prästen visar vara särskilt viktig för en del av regnbågsbefolkningen. En del kyrkliga aktörer har öppet berättat att de förhåller sig positivt till regnbågsbefolkningen och att de välsignar samkönade pars förhållanden.

Viktiga termer i bemötandet av en sörjande i regnbågsbefolkningen

Vald familj= En familj som inte nödvändigtvis uppfyller den traditionella familjemodellen med en pappa, mamma och deras gemensamma, biologiska barn. Till den valda familjen kan till exempel höra icke biologiska barn, vänner, bonusföräldrar och före detta makar eller deras föräldrar.

Icke berättigad sorg= En sorg, där den som råkat ut för en förlust inte får eller kan uttrycka sin sorg öppet, och således inte heller sörja öppet eller få socialt stöd till sin sorg. Enligt Doka, som utvecklat teorin, kan icke berättigad sorg delas in i tre olika typer, som är:

  1. en sorg där den sörjandes anknytningsband inte erkänns
  2. en sorg där den sörjandes förlust inte erkänns eller
  3. en sorg där den sörjande själv inte erkänns.

Senare har man även lagt till påverkan av omständigheterna för dödsfallet och sorgyttring till gruppen för icke berättigad sorg.

Att komma ut ur skåpet= En person som tillhör en sexual- eller könsminoritet berättar för sina närstående och andra människor om att denne tillhör ifrågavarande minoritetsgrupp. Att komma ut ur skåpet är ofta en kontinuerlig process, eftersom nya förhållanden och möten försätter personen i en situation där personen om och om igen måste komma ut ur skåpet. Kan orsaka minoritetsstress.

Minoritetsstress= Människor som tillhör en minoritet kan uppleva extra stress på grund av sin minoritetsbakgrund. De antaganden som är förhärskande i samhället, upplevelser av diskriminering, rädslan som orsakas av dessa erfarenheter, skam och hemlighållande kan öka stressen. Minoritetsstress kan öka bland annat problem med den mentala hälsan, missbruksproblem och fysiska sjukdomar.

Heteronormativitet/cisnormativitet= Antagandet att alla människor är heterosexuella.

Kulturell mångfald och förluster

Individen representerar sig själv, inte en viss kultur och därför kan vi inte anta att alla representanter ur samma kultur vill att man ska agera på samma sätt i mötet. Därför är det omöjligt att ge en uttömmande lista på handlingssätt. Vårdpraxis upprättas ofta utgående från den västerländska kulturen, så det är viktigt att fråga den sörjande om individuella behov relaterade till den egna kulturen och dödskulturen. Du kan fråga den sörjande exempelvis hur denne upplever saken, hur saken upplevs i det egna hemlandet eller kulturen eller hur individen vill agera i den ifrågavarande situationen. Man måste ge den sörjande information skriftligt och på rätt språk. Det är dock viktigt att komma ihåg att den sörjande inte nödvändigtvis genast kan berätta hurdant stöd denne önskar, och därför är det viktigt att fråga pånytt.

Både gemensamma och specifika egenskaper är förenade med sorgyttring i olika kulturer. Man kan uttrycka sorgen kraftigt och offentligt, vilket avviker från den finländska kulturen, genom att skrika och gråta synligt. I alla kulturer är inte nödvändigtvis talet i central roll, utan sorgen kan uttryckas genom att till exempel sjunga tillsammans. Det är också viktigt att granska vilken enhet som sörjer. En individs, ett folks eller en familjs sorg kan te sig på olika sätt, och till exempel minnesdagar för folkmord kan vara starka tillfällen för att uppleva en gemensam sorg.

Sorgen kan vara förenad med en känsla av ensamhet oavsett kultur. Upplevelsen av ensamhet bör även beaktas i tjänstesystemet. Till exempel är andelen brukare av mentalvårdstjänster mindre och behandlingsperioderna kortare bland invandrare än bland infödda finländare och tjänstesystemet kan vara främmande. Att söka och ta emot hjälp är inte nödvändigtvis önskvärt. I vissa kulturer är till exempel självmord ett så stort tabu att självmordets existens inte erkänns, och då kan man bli förhindrad att söka hjälp eller orsakerna vara till synes annorlunda. Den sörjande kan till exempel behöva tala om en olycka till följd av en närståendes självmord och det är viktigt för den professionella att respektera det behovet.

I vissa kulturer finns det ingen tradition om att söka hjälp, utan människor tar stöd av släktingar och familj. Den professionellas roll framhävs såvida den sörjande inte har några närstående i det nya hemlandet, med vilka denne kan dela sin sorg, eller ett gemensamt språk för att tala om sorgen. Av kulturella skäl kan det i vissa situationer vara svårt att vända sig till närstående.  Inom samma familj kan det också finnas flera religioner eller kulturer, och då kan uppfattningar om döden, sorg eller ett liv efter döden driva familjens situation till sin spets och skilja familjen.

Särskilt hos flyktingar kan det upplevas att en del av en själv alltid är någon annanstans. Även om det skulle hända glada saker i ens liv i det nya hemlandet, kan sorgen även vara närvarande vid dessa tillfällen, eftersom många människor inte kan vara en del av vardagen i det nya hemlandet. Förlusten kan omvärva invandraren hela tiden, eftersom en del av familjemedlemmarna blivit kvar i det otrygga hemlandet, varifrån man mottar eller oroar sig för att motta dåliga nyheter. Sörjandet kan även ske på distans och då kan sörjandet ske i ensamhet. De som kommit till landet ensamma kan känna skuld över att ha klarat sig när resten av familjen blivit kvar i hemlandet. De ramar inom vilka man upplever delaktighet och gemenskap kan vara samma där man uttrycker sorg. När man är ensam fattas dessa gemensamma ramar.  I sorg och sörjande finns det mycket gemensamt oavsett kultur. Att delta i begravning, att se på fotografier och att besöka graven kan underlätta integreringen av sorgen till en del av den egna livshistorian. När dessa möjligheter fattas kan sorgyttring förhindras. Därför är det viktigt att berätta om exempelvis kollektiva minnesplatser på kyrkogårdar.

Sätt att sörja

Sätten att sörja varierar, eftersom det finns lika många sätt att sörja som det finns sörjande. Det är skäl för professionella att vara medvetna om att alla sörjande inte exempelvis vill prata, utan bearbetar hellre sin sorg genom konkreta handlingar. På den här sidan har vi samlat olika sätt att uttrycka och bearbeta sorg.

Surevan kohtaaminen -hankkeen grafiikkaa palaute-sivulla.Att publicera bilder på sociala medier

Sociala medier erbjuder nya sätt att sörja. På sociala medier, såsom Facebook, Twitter och Instagram, kan man bygga en gemensam sorgupplevelse av sorgen när de sörjande delar sina tankar i form av exempelvis fotografier eller texter. Andra kan förmedla sitt medlidande och medmänsklighet med hjälp av reaktioner, kommentarer och meddelanden. Med sociala medier blir det lättare att dela sin sorg tack vare socialt nätverkande.

Internet och med det sociala medier har gjort sörjandet mer offentligt. På sociala medier kan de sörjande verkställa, minnas och upprätthålla förhållandet till sin förlorade närstående. Forskning visar att genom att publicera fotografier på sociala medier kan de sörjande uttrycka sin sorg, acceptera sin förlust, framhäva minnenas betydelse och dela tankar om de viktiga dagar som de tillbringat med sin förlorade närstående.

I inläggen varierar känslorna. I forskningen har man kunnat notera att de sörjande med hjälp av de delade fotografierna kan känna exempelvis saknad, önskan, tacksamhet, stolthet och glädje. Även negativa känslor är möjliga.

Att måna om minnesföremål

Minnesföremåls betydelse för den sörjande kan vara stor. När man undersökte mammor som upplevt fosterdöd noterades det att minnesföremålens roll var betydande för att forma ett anknytningsförhållande mellan mamman och det förlorade barnet efter barnets död. Genom minnesföremål är den förlorade närstående en del av familjen. Dessutom upprätthåller minnesföremålen minnet av barnet och bekräftar förlusten. Föremålen stärker barnets närvaro, möjliggör verkställighet av föräldraskapet och bygger en familjeidentitet för mammor som upplevt fosterdöd. Minnesföremålen fungerar också som ett socialt sätt att dela sorgen.

Minnesföremål kan vara exempelvis fotografier av en förlorad närstående, kläder anskaffade till barnet och leksaker samt olika änglaskulpturer.

Det är viktigt för den professionella att vara medveten om att minnesföremålens betydelse för just dem som upplevt fosterdöd är stor, eftersom de sörjande med hjälp av dem kan uttrycka och bekräfta sin sorg och förlustens verklighet. Det är på den professionellas ansvar att stöda sörjande föräldrar och att hjälpa dem att skapa minnen som bekräftar förlusten. Den professionella kan till exempel erbjuda sig att ta ett fotografi av föräldrarna då de håller det avlidna barnet eller att klippa en hårlock av det förlorade barnet.

Tatueringar

Minnestatueringar är ett sätt för den sörjande att upprätthålla en förbindelse till den förlorade närstående eller att minska stigmat som är förenat med sorg, vilket ofta relaterar till förtigna sorger, såsom sorg förenad med fosterdöd eller en närståendes självmord. Tatueringen tas ofta på ett ställe där det är synligt för andra, med vilket man hoppas att människor ska lägga märke till den. Med tatueringen vill man hålla den avlidna närstående närvarande och visa att anknytningsförhållandet till denne fortfarande finns kvar.

Tips för bemötande:

Det lönar sig att granska vedertagna handlingssätt kritiskt. Till exempel kan en icke kristen uppleva det som sårande om man under sjukhusomständigheter ber en präst att agera som stöd i sorgen. När du vägleder den sörjande vidare, beakta tillgängligheten till tjänster och tillgången på ett lämpligt språk. Behandla den sörjande som en individ och inta en inkännande och respekterande attityd.

  • Var medveten om dina egna fördomar och våga höra olikheter.

  • Bemöt alla människor som individer och låt dem själva definiera sig själva.

  • Fråga vad den sörjande själv vill att du ska beakta. Lägg märke till öppenheten hos frågorna. Man kan snappa upp de ord med vilka den andra själv beskriver sig själv och sin familj. Använd samma termer och benämningar om situationer och personer som den sörjande.

  • Kulturer är annorlunda, hur den kulturella bakgrunden tar sig uttryck är individuellt

  • Var professionell: ta fram din egen professionella erfarenhet och kunskap som stöd till den sörjande.

  • Legitimera sorgen – ge lov att sörja

  • Om du sårar den sörjande, be om ursäkt.

Surevan kohtaamisessa on tärkeää myötätunto

Var får jag mer information?

Här hittar du nyttiga länkar, varifrån du får mer information om den mångsidiga sorgen. Listan uppdateras.

Sidor:

  • Familia ry är en rikstäckande expertorganisation för tvåkulturella familjer, från vars sidor du hittar information som hjälp i bemötandet av tvåkulturella familjer.
  • På Seta rf:s sidor finns information relaterad till köns- och sexualidentifieringens mångsidighet.

Anvisningar och publikationer: