This post is also available in: Suomi (Finska) English (Engelska)

ATT BEMÖTA EN SÖRJANDE

Att bemöta en sörjande är en viktig färdighet: i många vetenskapliga studier har man kunnat konstatera att respektfulla och stödjande bemötanden med experter hjälper dem som har förlorat en närstående, både på lång och kort sikt. Man kan alltså säga att bemötandet av en sörjande är en viktig del av den hjälp som allt yrkesfolk erbjuder sörjande. Din arbetsbeskrivning kan innehålla rapportering, utredning, räddning, vård eller diagnostisering – i varje fall är det din plikt som expert att se till att du agerar för att hjälpa den sörjande i den tunga livssituationen.

Hurdant är ett gott bemötande?

Vilken typ av möte med en expert kan hjälpa den sörjande?

Se mera

Varför är det svårt?

Experterna har en stark vilja och ett starkt behov av att hjälpa dem som har förlorat en närstående, men ibland kan de ändå orsaka att den sörjande börjar må ännu sämre. Varför?

Se mera

Vad kan hjälpa till att förbättra bemötandet?

Hur kan experterna och deras arbetsgivarorganisationer förbättra sin verksamhet för att kunna hjälpa de sörjande ännu bättre?

Se mera

Källor på nätet: 

  • Hoitotyön tutkimussäätiö (2018). Äkillisesti kuolleen henkilön läheisten tukeminen. Hoitotyön suositus (online). Hoitotyön tutkimussäätiön asettama työryhmä. Helsinki: Hoitotyön tutkimussäätiö, 2018 (viitattu 4.9.2018). Saatavilla: www.hotus.fi.
  • Poijula, S. (2018). Suru. Soili Poijulan kotisivut (viitattu 9.11.2018). Saatavilla: www.soilipoijula.fi/tietosivut/suru/ 

Tryckta källor:

  • Aho A-L., Savolainen S. (2012). Kirjallisuuskatsaus: Vanhempien selviytymistä edistävät ja estävät tekijät lapsen kuoleman jälkeen. Thanatos 1 (2), 1–28.
  • Dyregrov K., Dyregrov A. (2008). Effective Grief and Bereavement Support. The Role of Family, Friends, Colleagues, Schools and Support Professionals. Lontoo: JKP.
  • Erjanti H., Paunonen-Ilmonen M. (2004). Suru ja surevat. Surevien hoitotyön perusteet. Helsinki: WSOY. Vaikeus auttaa surevaa 145–148, Auttajan taakka 151–152
  • Hautala, E., Tuominen, E. (2017). Ensivaiheen tuki äkillisesti puolisonsa menettäneelle. Tampereen ammattikorkeakoulun opinnäytetyö (AMK).
  • Hedrenius S., Johansson S. (2016). Kriisituki. Ensiapua onnettomuuksien, katastrofien ja järkyttävien tapahtumien käsittelyyn. Tallinna: Tieotsanoma. Suom. Strellman U. Original Krisstöd vid vid olyckor, katastrofer ock svåra händelser: att stärka människors motståndskraft (2013).
  • Itkonen J. (2018). Kun vauvaonni vaihtuu kuoleman suruun – Narratiivinen tutkimus kohtukuolemasta, lapsen kuoleman aiheuttamasta surusta ja selviytymisprosessista sekä kirkon tuesta. Helsinki: Helsingin yliopisto.
  • Pulkkinen M. (2017). Surun sylissä. Suomalaisten kokemuksia menetyksestä. Helsinki: S&S.
  • Saari, S; Kantanen, I.; Kämäräinen, L.; Parviainen, K.; Valoaho, S.; Yli-Pirilä, P. (toim.) (2009). Hädän hetkellä – psyykkisen ensiavun opas. Helsinki: Kustannus Oy Duodecim ja Suomen Punainen Risti.
  • Savolainen S., Kaunonen M. & Aho A-L. (2013). Vanhempien selviytymistä auttavat tekijät lapsen kuoleman jälkeen. Hoitotiede 25 (3), 222–235.
  • Shariff, A., Olson, J., Santos Salas, A. & Cranley, L. (2017). Nurses’ experiences of providing care to bereaved families who experience unexpected death in intensive care units: A narrative overview. Canadian Journal of Critical Care Nursing 28 (1), 21–29. Surevien saamaan tukeen vaikuttavat tekijät.
  • Virta T., Kaunonen M., Aho A-L. (2017). Henkirikosuhrien läheisten suru sekä selviytymistä edistävät ja estävät tekijät. Thanatos 6 (2), 5–48.
  • Välimäki, Elina (2017). Ei unohdu koskaan. Henkirikoksen jäljet. Jyväskylä: PS-kustannus.

Otra källor: 

  • Poijula, Soili: Monikasvoinen suru. Lahden kesäyliopiston 14.11.2018 järjestämä koulutus ja koulutusmateriaalit.

Hurdant är det respektfulla och stödjande bemötandet som en sörjande behöver?

Bemöt den sörjande som en individ.

Kohtaa sureva yksilönä. Surevan kohtaaminen -hankkeen grafiikkaa.

Kartlägg det stödjande nätverket och behovet av hjälp. Fråga hurdan hjälp den sörjande vill ha.

Visa din medkänsla, lyssna och var närvarande. 

Osoita myötätuntosi, kuuntele ja ole läsnä. Surevan kohtaaminen -hankkeen kuvitusta.

Det är viktigt för den sörjande att veta att du bryr dig.

Ge din tid.

Anna aikaasi. Surevan kohtaaminen -hankkeen kuvitusta.

Brådska får inte synas i möten med sörjande.

Ge information – även skriftligt.

Anna tietoa – myös kirjallisena. Surevan kohtaaminen -hankkeen kuvitusta.

Det känns ofta lättare för den sörjande när han eller hon får höra fakta om det som skett samt allmän information om sorg. Tala förståeligt och utan omsvep.

Respektera sorgen.

Anna tietoa – myös kirjallisena. Surevan kohtaaminen -hankkeen kuvitusta.

De närstående har rätt till att sörja, oavsett situation. Försök inte förminska sorgen eller göra dina egna tolkningar.  Använd den avlidnas namn när du talar om honom eller henne.

Styr framåt.

Ohjaa sureva eteenpäin. Surevan kohtaaminen -hankkeen kuvitusta.

Det är din plikt att se till att den sörjande får hjälp och inte förblir ensam i fortsättningen heller. Den sörjande kan behöva

  • krishjälp vid akut nöd
  • samtalshjälp (även en lång tid efter händelsen)
  • stöd av likställda
  • hjälp i praktiken.
Se rekommendationerna
Hösten 2018 publicerade Hotus (Hoitotyön tutkimussäätiö) expertrekommendationer baserade på forskningsbelägg för att stödja närstående till personer som dött oväntat. Vårdrekommendationerna är källan till de praktiska anvisningar som vi ger på denna webbplats för att bemöta en sörjande. Se till att läsa vårdrekommendationerna i sin helhet (på finska) på Hotus webbplats www.hotus.fi!
Se rekommendationerna

Varför är det så svårt att bemöta en sörjande?

  • Man försöker lösa sorgen. Den chockerande förlusten som en medmänniska upplevt väcker en stor vilja att hjälpa. Viljan att hjälpa kan göra att man glömmer det faktum att ett dödsfall bland nära och kära inte kan botas och att smärtan som den sörjande upplever inte kan minskas.
  •  Med ökad kunskap och förståelse ökar också antalet möten som stödjer den sörjande.
  • Hjälparen försöker medvetet eller omedvetet skydda sig själv.Dödsfallet som har inträffat är så chockerande att man inte vill tänka på det, och sorgen är så stor att man inte vill leva sig in i den. De flesta människor undviker att utsätta sig för ångestframkallande saker, vilket är helt naturligt. Avståndet som en expert tar tolkar den sörjande som likgiltighet.
  • Det finns inte tillräckligt med resurser. Många organisationer arbetar med alltför knappa resurser och ser inte nödvändigtvis ett lugnt, empatiskt möte med klienten som en del av expertens grundläggande arbetsbeskrivning.

Vad kan hjälpa till att förbättra bemötandet av en sörjande?

Det är naturligt att vilja hjälpa en sörjande genom att försöka minska sorgen med ord eller vårdåtgärder. Försöken kan dock förolämpa den sörjande som har rätt att må dåligt och känna sig svag. Förväntningarna på en snabb återhämtning av funktionsförmågan kan vara skadliga för den sörjande. När man hjälper en sörjande bör man fokusera på vad den sörjande vill och behöver.Det viktigaste är att den sörjande själv upplever att hans eller hennes liv är meningsfullt!

  • Kunskap ökar förståelsen.Läs mer om sorg Läs mer om sorg här.
  • Hantering och förtydligande av expertens eget förhållande till sorg och död. Det är viktigt att du tillsammans med en erfaren expert, till exempel vid arbetshandledning, hanterar dina egna känslor samt situationer som kommit emot i arbetet.
  • Stöd från den egna arbetsgemenskapen samt att ta vara på sig själv. Det är lättare att hjälpa andra när du själv mår bra. Andras exempel, stöd av likställda samt praktisk erfarenhet hjälper experten att utvecklas och bli ännu bättre.
  • Attityder inom organisationen. Ett empatiskt bemötande av den sörjande samt hänvisning till fortsatt hjälp bör ses som en oskiljaktig del av den grundläggande arbetsbeskrivningen för experten som hjälper den sörjande.

Vilka saker påverkar det stöd som de sörjande får?

  1. Organisationernas praxis och anvisningar
  2. Tiden och atmosfären
  3. Expertens kunskaper och färdigheter att hjälpa den sörjande
  4. Expertens personliga tillvägagångssätt och tankemönster